Är Gamla Testamentets gud egentligen en rymdvarelse; en  Anunnaki?

Om ni frågar mig så är svaret definitivt ja. I det här blogginlägget ska jag berätta varför jag, liksom flera med mig, har kommit till den slutsatsen. Vi ska även undersöka vilka Bibelns "änglar" förmodligen var.  Häng med!

För att förstå vad Bibeln egentligen har att säga måste vi gå tillbaka till de hebreiska och arameiska originalskrifterna. I de senare biblarna har språket nämligen förändrats, medvetet och omedvetet, vilket innebär att man snart inte längre kan härleda vad texterna egentligen har att säga. I stort sett samtliga berättelser i Gamla Testamentet härstammar från de ursprungliga sumeriska texterna som är skrivna på kilskrift, ett språk som inte många begriper sig på, men som inte är alltför svårt att lära sig, vilket jag personligen har fått på köpet då jag studerat det fascinerande ämnet Anunnaki i drygt ett decennium.

Gamla Testamentet beskriver klart och tydligt högst konkreta varelser som kom från en annan värld. Dessa gick under namnet Elohim, Anaqitis eller Anakim. Alltså samma sorts kroppsliga individer som sumererna kallade för Anunnaki och som brukar översättas med "de som från himlen till Jorden kom".
Bibeln pratar om många olika sorters "gudar", alltså inte en omnipotent, osynlig himmelsgud, som skaparna av religionerna bokstavligt talat har fått oss att tro. De bibliska texterna beskriver en tidsepok när människor och gudar vandrade sida vid sida på planeten Jorden. Sumererna pratar om de utomjordiska Anunnaki från "den korsande planeten" Nibiru som passerar genom flera solsystem. Enligt dessa källor besöker Nibiru vårt solsystem en gång vart 3 600:e år.

Anunnaki kom till Jorden för att hämta guld som de avsåg att täta sin egen planets atmosfär med då den trasats sönder av vår sol, lite mer för varje gång Nibiru passerat genom vårt solsystem (läs mer om detta i Visdomskoden II/Vår dolda historia).  I och med att Nibirus bana runt solen är betydligt långsammare än Jordens så lever invånarna på Nibiru betydligt längre än vi människor gör, vilket ur ett mänskligt perspektiv innebär att de kan ha haft vår planet under kontroll väldigt länge - kanske fortfarande. Begreppet "the golden age" får här en helt annan betydelse och är därmed inte något som vi ska förvänta oss i framtiden utan snarare den era när "gudarna" fanns här tillsammans med oss, den art de till och med varit med om att skapa. 

Enligt de sumeriska texterna kom Anunnaki till Jorden i grupper om femtio i sammanlagt tolv omgångar. Totalt var det sexhundra Annunki på Jorden, bestående av kungliga indiver från hovet på Nibiru och deras arbetare. De kungliga bosatte sig mestadels i det gamla Mesopotamien, det vill säga området mellan Eufrat och Tigris, numera södra Irak. Guldupptagningen skedde i Sydafrika, där de grävde gruvor som finns kvar än i dag. Anunnaki skapade människan som arbetsredskap, framför allt för att hjälpa till med guldupptagningen i Sydafrika. Men som sagt, mycket mer om detta i Visdomskoden II/Vår dolda historia, nu ska vi gå vidare med begreppen från Bibeln. Nedan ser vi Enki, Ningishzidda/Thoth och Ninmah med den första kvinnliga hybriden - Ti-Amat. 

Sumer betyder "väktarnas land". I Bibeln förekommer ett uttryck som översätts med "jättar" på svenska eller "giants" på engelska. Till att börja med så skapde Elohim människan till sin avbild. Elohim betyder gudar, alltså inte gud som en enda, allsmäktig entitet utan gudar i pluralis. I senare bibelövesättningar har detta översättas med gud i singularis, alltså = en omnipotent, andlig gud, vilken Anunnaki själva skulle ha kallat för "den store skaparen". Adam och Eva, eller Adamu och Ti-Amat, som de kallas i de ursprungliga sumeriska texterna, skapades alltså till Elohims avbild. Elohim är ett annat ord för Anakim, Anaqitis, eller som vi också känner dem - Anunnaki. 
Elohim i Bibeln översätts numera vanligtvis enbart med Gud, Herren, eller Jahweh/Jehova.
Jehova kanske snarare ska tolkas som en titel, en slags ställföreträdande "gud" om vi så vill.  På sätt och vis kan man säga att benämningen Adam (Adama/Adamu) också var en slags titel, eller själva beteckningen för en "jording". Anunnaki kallade de första människorna för Lulu. Det betyder ungefär "hybrid". De första människorna gick även under namnet "svartskallar", vilket indikerar att det var en skillnad i hårfärg på människorna och deras skapare. Anunnaki var blonda, blåögda och storväxta, mellan 2 meter och 2,40, kanske ännu längre. 

Änglar på Jorden i form av utomjordingar/Anunnaki.

I äldre texter har änglarna många namn. Några av dem är Malakhim, Igigi, demoner, genii, spirits med mera. De kallas ibland för "guds söner" eller "invånare i skyn". På grekiska översätts änglar med àgghelos som betyder budbärare eller korrespondent. Går vi tillbaka till sumeriskan kan det även betyda "stor budbärare från himlen" eller en skinande varelseI Bibeln beskrivs ofta guds härlighet, vilken på hebreiska även kan översättas med skinande . I vissa texter kallas Anunnaki just för de skinande - på engelska (anglikanska!) the shining ones. 
Hur som helst, i Bibeln förekommer dessa änglar ganska ofta. De dyker ofta upp oväntat och förväntar sig att bli väl mottagna. Det är allmänt känt att de är Elohims budbärare, och Elohim sprider fruktan bland forntidens människor i de de delar av världen där han har dominerat. Till exempel kommer det två änglar till Abraham. När Abraham får syn på dem kastar han sig framför deras fötter, kallar dem Adoni (my Lord) och ber dem att stanna. Han erbjuder sig att tvätta deras fötter (alltså var de fysiska och dessutom smutsiga). Änglarna är på väg till Sodom för den stora förstörelsen av staden och Abraham erbjuder dem att äta hos honom innan de ska vidare. Dessa "änglar" sätter sig till bords (eller lägger sig kanske snarare, jag vet inte så noga). Abraham ser till att de får nybakt bröd, han låter koka en kalv och till den dricker de både surmjölk och färskmjölk.  
Senare dyker änglarna upp igen i Sodom där de träffar Abrahams nevö Lot (tyvärr har de svenska bibelöversättarna gjort om texten och kallar ibland dessa båda änglar för Herren, vilket kan förvirra läsningen. I äldre Biblar står det "I (ni) herrar." Detta står i Genesis 18 och 19). Lot känner igen änglarna som tillhörande "i rang av malakhims" (ännu ett namn för någon sorts Anunnaki). Även Lot bjuder "herrskapet" på mat och erbjuder dem härbärge. Min undran här är varför en andlig typ av ängel behöver tvätta sig, sova och äta? Dessutom kommer det folk till Lots hus och kräver att han ska släppa ut änglarna så att de kan förgripa sig på dem!!! Vem vill eller ens kan förgripa sig på en ängel undrar jag då? Det Lot gör är i vilket fall att ge två av sina jungfruliga döttrar till herrarna utanför, vilket inte hjälper eftersom de slår in dörrarna för att få tag i änglarna, som plötsligt byter namn/titel och benäms som "männen". Det änglarna då gör är det konstigaste av allt: de ser till att alla "unga som gamla" blir blinda! Det är helt uppenbart att det handlar om högst konkreta, fysiska varelser och inte några andevarelser från himlen sända av Gud i ordets religiösa betydelse. Det finns många fler berättelser i Bibeln om änglar där man kan tolka detta på exakt samma sätt: Bibelns änglar är fysiska varelser, som dessutom ställer till med en hel del skit för sina medmänniskor på Jorden. Till exempel i Sodom och Gomorra som är ett känt event. Om vi går tillbaka till de sumeriska texterna så kan man läsa att Anunnaki släppte en atombomb över den delen av Sumer där Abraham och Lot bodde och att "gud" så snällt tänkte låta Lot överleva om han gjorde som "gud" sa, vilket Lot också gjorde men tyvärr inte hans fru, som såg sig om och förvandlades till en "saltstod". Överallt flög eld och svavel och rök steg "likt röken från en smältugn".

 

I Bibeln beskrivs en änglahierarki bestående av följande rangordning: serafer, keruber, troner, herravälden, krafter, furstendömen, makter, ärkeänglar och änglar. Änglarna är alltså längst ner på denna skala, vilken kanske är en blandning av andliga och fysiska budbärare/medhjälpare åt de gamla gudarna, vad vet jag, men änglarna i Bibeln förefaller för min del extremt fysiska. Hur de gjorde för att göra folk blinda vet jag inte men jag kan tänkta mig att de hade vapen av allehanda slag som vi inte känner till idag eller så är det en symbolisk omskrivning. Bibeln är svår på det sättet. Den är skriven för de redan invigda och olika folk har under varierande perioder blivit invigda på olika nivåer. Till exempel fick den under en period endast användas av präster som bara fick läsa den på latin. Vanligt folk kunde på den tiden inte ens läsa, så risken var inte så stor att de skulle hitta en Bibel, läsa själva och därmed se att den gud vars helighet förkunnades inte gör annat än ställer folk mot folk och skapar elände, krig och misär. Det är en mycket grym och dessutom svartsjuk "gud" som Bibeln presenterar. Det är svårt för mig att förstå att någon vill använda den boken i annat syfte än att avslöja de sanningar som agendan bakom religionerna under alldeles för lång tid har gjort allt för att undanhålla oss ... 

Kommentera gärna: